" Jag vill att ni lovar mig något. Jag vill att ni leker i livet precis som ni spelade matchen i dag. Så när slutsignalen av livet går så ångrar ni inget." Filmen inleds med de här orden, som riktas till barnen av deras tränare. Jag tycker det var en mycket fin inledning, även om man förstår har hört denna floskel många gånger tidigare, och det är ett budskap som genomsyrar hela filmen. 

Från början tyckte jag att det fanns lite för många klassiska klyschor och att filmen skulle bli alldeles för smörig och gråtmild. Alla barnen samlas, tillsammans med fruar och barn, för att ta farväl av den älskade tränaren och för att efter begravningen tillbringa lite tid tillsammans. Det var som upplagt för " nu ska de hitta sanningen om livet tillsammans och inse saker och ting" innan filmen är slut, och naturligtvis var det precis så också- filmen är inte direkt svår att förutse i förväg, och den är lite förutsägbar. Men det kan man faktiskt ta i det här fallet- speciellt när herrarna Sandler, Chris Rock och Rob Schneider faktiskt spelar normalt och inte alls så överdrivet som de har gjort i så många andra filmer. Nåja, kanske med undantag för Schneider, som dels har en hiskeligt ful frisyr och som dessutom verkar ha hur många döttrar som helst ( två av dem, förstås, rena rama fotomodellerna ). Dessutom verkar de ha haft jävligt roligt under filminspelningen, vilket naturligtvis lyser igenom. Man får verkligen känslan av att de här grabbarna trivs med varandra. 

Barnen var en aning tråkiga och som vanligt lite stela när de ska leverera skämt. Det lät tex inte naturligt när de säger att de ska bli "dyngraka" av glass, när pappa Sandler ger en något annorlunda förklaring till vad dyngrak betyder. Men barnen hade i alla fall några bra scener, och den bästa var kanske då de fick syn på en klassisk "tjock-TV". Det gav en tanke om att dagens, och framför allt framtidens barn, kommer att undra och se ut som frågetecken när de får syn på de TV-apparater som i alla fall jag var uppvuxen med. 

Och så, denne Steve Buscemi! Alltid lika strålande, om än han har fått lite för lite utrymme här. Men när han var gipsad som ett slags X och ville känna på en gravid mammas mage tillhör nog en av den här filmens absoluta höjdpunkter. 

Grown Ups var väl inte direkt något mästerverk och en hel del dravel och sliskighet ( alla samlade på bryggan och avslöjar sina "hemligheter", returmatchen) men som jag skrev i början så har filmen ett fint budskap och Sandler och company verkar ha väldigt roligt tillsammans vilket lyser igenom, så jag måste ändå säga att den här filmen duger finfint för stunden. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Ifjol var man en frekvent besökare i Badhusparken men i år har det inte blivit av att vara däe alls av någon anledning.  Jag vet inte varför. Det kan förstås ha varit på grund av vädret men det är inte hela sanningen. Helt enkelt har man inte ta...

Jobbet gick bra även om jag börjar bli lite trött på att enbart vara på ställen som jag redan varit på, bland annat ifjol. Jag skulle vilja prova på och städa på något av de nya ställena som de har införskaffat sedan jag var där sist.    Nåja, de...

Har precis avslutat en reprisering av arbetsmomenten och det visade sig ha tillförts några nya element sedan man var här och jobbade förra sommaren, men det är väl inget som ska gå ganska snabbt att lära sig får man hoppas. Inlärningen är precis avsl...

Ja, den frågan är berättigad: Vad fan ska man gå omkring och vara glad för på en sketen måndag? Det finns inga anledningar till att man ska gå omkring och vara glad och se ut som att man precis har lurat av Joakim von Ankas hela förmågenhet och sitte...

Jag vet inte riktigt vad jag gör för fel men det börjar påminna starkt om när man gick på universitetet- inget självförtroende, man sitter knäpptyst vid fikabordet och skrattar och smilar på kommando snarare än att man tycker att något är särskilt ro...