Okej först ska jag börja med att varna älskare av skräck: Den här filmen påstås vara skräck, den står i alla fall under den genren. Men det här är inte skräck, snarare skulle jag beskriva den som en korsbefruktning av drama- thriller och mysterium. Några kalla kårar framkallar den inte ( och nu utgår jag från mig själv, men vissa blir kanske lite rädda av "oljudet" som förekommer ibland ). När man nu vet om att det här inte är skräck, så är filmen faktiskt helt okej. 

Huvudpersonerna har jag ingenting emot, skådisarna gör sitt bästa av situationen och de har egentligen inte så mycket svängrum. Den som irriterar mig mest är dock "tuffingen" Sal, som överspelar ibland och jag vet inte riktigt varför han är som han är- en typisk bad boy, och jag har ingen aning vad hans flickvän ser i denne buffel. 

Filmen startar lite småsegt, men saker och ting utvecklas och det blir faktiskt riktigt intressant när de hamnar i stormen. Varför är det ingenting som fungerar som det ska med flygplanet de befinner sig i? Varför visar utrustningen fel höjd? Och var befinner de sig, egentligen? Varför kan de inte få kontakt med flygledningen på marken? Frågorna hopar sig och snart kommer den största frågan: Vad fan är det som förföljer dem?

Spoiler*  Jag måste också hylla den här filmen för att de inte visar upp monstret speciellt mycket. Lite överdrivet i slutet, när man äntligen får se det, men jag tycker att de lyckades hålla sig på en acceptabel nivå och det är få filmer som lyckas med den svåra balansgången.    Slut spoiler*

En annan intressant sak var att en serietidning, Wierd stories, har en viss del i handlingen;D 

Jag hade lite svårt att smälta förklaringen som lanserades i slutet, men fram tills dess så var Altitude underhållande, ganska spännande och intressant. En perfekt film att se medan snön faller utanför fönsterrutan med andra ord. Plus att om man, som jag är, flygrädd så hade man inte gått med på att göra det som en av huvudpersonerna tvingas göra;P Huga! 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Ifjol var man en frekvent besökare i Badhusparken men i år har det inte blivit av att vara däe alls av någon anledning.  Jag vet inte varför. Det kan förstås ha varit på grund av vädret men det är inte hela sanningen. Helt enkelt har man inte ta...

Jobbet gick bra även om jag börjar bli lite trött på att enbart vara på ställen som jag redan varit på, bland annat ifjol. Jag skulle vilja prova på och städa på något av de nya ställena som de har införskaffat sedan jag var där sist.    Nåja, de...

Har precis avslutat en reprisering av arbetsmomenten och det visade sig ha tillförts några nya element sedan man var här och jobbade förra sommaren, men det är väl inget som ska gå ganska snabbt att lära sig får man hoppas. Inlärningen är precis avsl...

Ja, den frågan är berättigad: Vad fan ska man gå omkring och vara glad för på en sketen måndag? Det finns inga anledningar till att man ska gå omkring och vara glad och se ut som att man precis har lurat av Joakim von Ankas hela förmågenhet och sitte...

Jag vet inte riktigt vad jag gör för fel men det börjar påminna starkt om när man gick på universitetet- inget självförtroende, man sitter knäpptyst vid fikabordet och skrattar och smilar på kommando snarare än att man tycker att något är särskilt ro...