Död snö-regissören Tommy Wirkola har gjort en komisk version av The Blair Witch project, och stundtals är den faktiskt riktigt rolig- den ger kanske inga gapskratt men den har en del komiska guldkorn som dyker upp med jämna mellanrum. Det här verkar vara något av Wirkolas signum, då liknande komik även förekom i Död snö. 

En del lågvattenmärken fanns emellertid, om man nu inte tycker att det är skitroligt ( sorry ) med att en får lite skit i ansiktet och att karaktärerna tvingas dricka sin egen urin för att överleva. Den stackars kameramannen, Pablo, får en massa gliringar eftersom han är utlänning bland annat! Annars ligger komiken framför allt i dialogerna. 

Min favorit i filmen är polismästaren Burt Erik. Han har te.x en poster av den senaste Rambofilmen upphängd på väggen på hans kontor och han håller i ett vapen i princip hela filmen. Hans beskrivning av sig själv är klockren: " Jag heter Burt Erik Johansen och är traktens polismästare. En vanlig dag på jobbet kan bestå av att återföra borttappade får och kräva in hembränningsavgifter. Jag gillar att övningsskjuta. Gärna på rörliga måltavlor. Havsörnar och sånt". 

Den enda som var onödig var karaktären Rock, som kändes onödig på grund av att han inte var så roligt fast han skulle vara den knäppa karaktären i den här filmen. Den som är klart roligast är huvudpersonen himself, Kurt Josef. Han behöver inte spela över något, det räcker gott och väl med hans urfåniga skratt och att han ser så beskedlig och ja, nästan lite dum ut hela tiden! Han är en arketyp av en gammeldags fiskare med helskägg och tjock bomullströja och liten mössa på sig konstant. Riktigt bra faktiskt! 

Det här är en film som funkar framför allt om man tycker om Blair Witch Project. I och för sig förstår man skämten ändå så det är inget krav att man måste ha sett den filmen! Jag tycker att Kurt Josef Wagle og legenden om fjordheksa var en smårolig film. Nu ser jag väldigt mycket fram emot Wirkolas debutfilm i Holywood. Denne norska regissör kan fan i mig gå hur långt som helst. Och nu måste jag fan i mig se Kill Buljo!

Jag har svårt för att vara kritisk mot den Resident Evil Afterlife då jag tycker om de tre andra i den här serien ( trean är kanske det enda undantaget, men den hade sin charm också) men det är svårt att säga något annat än att Afterlife inte är speciellt bra, egentligen. Men sen kopplar man bort förnuftet som får ta en snabb resa någon annanstans och låter sig underhållas av popcornaction som har blivit så fullproppad med action så man knappt hinner varva ned innan det drar igång igen. 

Det stora problemet med den här filmen är att actionscenerna, tyvärr, förstörs helt och hållet genom att regissören överanvänder ramping- dvs att man saktar ned actionscenerna och spelar DUNKDUNK-musik på hög volym- och detta används i varenda actionscen! Det här greppet är inte längre häftigt ( har det varit häftigt någon gång egentligen?) och det hör inte hemma i varenda actionsekvens i en film anno 2010. Någon gång då och då, okej, fine! Men inte varenda jävla gång! 

Inledningen var jävligt bra! Jag tror att den här inledningen måste ha något slags rekord i antalet avlossade skott, eller ligga bra till i den rankningen i alla fall! Någon vacker dag kanske någon schysst person sammanfattar hur många skott som avlossas i inledningen av RE Afterlife. 

Milla Jovovich gör vad hon ska göra, varken mer eller mindre. Jag tycker fortfarande att hon är väldigt häftig ( och sexig ) som Alice, men det börjar gå på lite för mycket autopilot nu. Det skulle behövas något "nytt", men jag tror knappast man kommer få se så mycket nytt i den här filmserien. Man kör på den inslagna vägen, varken det blir bättre ( vilket det inte blir ) eller sämre ( vilket det definitivt börjar att bli nu). För att man ska hänga med i Afterlife bör man friska upp minnet genom att se den tredje filmen, för det kommer några karaktärer här som var med i den tredje! 

Det är också med sorg i hjärtat som man tvingas konstatera att den här filmen hade ganska dåligt med zombies. Visst, de finns och visst, de blir slaktade i vanlig ordning, men nog har det funnits fler i de tidigare filmerna? Jag antar att förklaringen är denna- de "coola" 3D-effekterna kostade åt helvete för mycket pengar ( dessutom var de bortkastade, den här filmen blir verkligen inte ett dugg häftigare bara för att man ser den i 3D) så de hade helt enkelt inte råd att kasta in så många CGI-zombies;P 

Bästa scenen: en stor jävla zombie med en säck över huvudet som går omkring med en gigantisk kombination av slägga/yxa! Underbar. Denne borde ha fått vara med lite mer. Annars har zombierna inte så mycket nytt att komma med, annat än att deras "munnar" har utvecklats något- en modifiering som inte alls var speciellt läcker, om ni frågar mig. Sedan var det väldigt vackert att se Los Angles ödelagt och övergivna skyskrapor som brinner. 

Däremot var slutet inte tillfredsställande. Även om det ska komma en fortsättning, vilket det gör på gott och ont, så ska filmerna ha ett riktigt SLUT och inte bara fortsätta... Nu får man sitta och vänta tills den femte delen är färdig för att få veta vad som händer. Visst, det gör ju att fansen vallfärdar till nästa film, men vi andra blir lite snopna. Nej, Afterlife borde ha fått ett riktigt slut istället. 

Kort och gott, stäng av förnuftet en stund, luta dig tillbaka och njut för en stund. Då passar Afterlife perfekt, och du som har sett de övriga filmerna i serien vet vad du har att vänta, inga överraskningar här inte. 

I dag ska man helst inte vistas utomhus utan att ha på sig en jacka och mössa för det är gråkallt och temperaturen är inte på mer än fem grader. Det är tur att man är van vid det här, men igår talade de om att det skulle bli bättre väder imorgon så jag hoppas verkligen att vi kommer att få lite sol då.

Uppföljaren till 30 Days of night är delvis bättre än första filmen; det är mer fart och det är en fördel att handlingen är förflyttad till Los Angles den här gången. Dock så saknar jag ändå den ödslighet och utsatthet som man trots allt kände i första filmen när den utspelade sig i en liten by mitt ute i någonstans. Det kändes aningen mer skrämmande, och det var det som drev upp pulsen- när vampyrerna attackerade byn- var skulle då ortsbefolkningen vända sig för att få hjälp? En annan fördel med första filmen var att karaktärerna var "ovetande" om vampyrerna! Det kom som en överraskning för dem när vampyrerna attackerade, men i uppföljaren så vet en liten skara att vampyrer finns- framför allt Stella då, som var med i den första filmen. Överraskningsmomentet är borta så därför väljer uppföljaren att satsa på lite mer rak action, och det säger jag definitivt inte nej tack till;) 

Men ett irritationsobjekt fanns i den här filmen och det var Amber. Herregud, varför skulle hon egentligen vara tuff i början överhuvudtaget? Hon är den enda som bryter samman fullständigt så fort det blir lite action, och sedan gör hon inte mycket annat än att snyfta och gråta och se rädd ut. Amber var dessutom emot att Stella skulle ansluta sig till den lilla skaran av "vampyrjägare". Man kan ju undra varför! Lite kvinnlig tuffhet kunde väl inte stackars Amber hantera! Jag gillar också det faktum att huruvida en kvinna är tillräckligt tuff eller inte avgörs utifall hon vet hur man laddar ett vapen! I det här fallet bevisar Stella att hon är något att räkna med genom att ladda vapnet som hon blir tilldelat. Det är inte första gången man ser sådant i filmer direkt. 

Överstedrottningen bland vampyrerna, Lilith, var dessutom lite av en tråkmåns. Ja, jag vet, de har stulit det där med att hon badar i blod från en annan kvinnlig "vampyr"-kändis så inget nytt har de att komma med där. Och är man en tusenårig vampyrdrottning så ska man väl ändå kunna göra något? Lilith är alldeles för tråkig här. 

Det stora pluset med denna var att det finns gott om blod och upphängda kroppar som det droppar blod ifrån som vampyrerna sedan ska dricka. En av de bättre scenerna var den där Stella har ihjäl en vampyr genom att helt enkelt mosa vampyrens huvud med ett mindre cementblock. Sådant gillas skarpt av mig i alla fall!

Men det här är ingen fullträff och de som tycker om första filmen kan nog bli lite besvikna på den här. Men den funkar och är ganska underhållande medan den pågår, trots allt.