Samurai avenger- The blind wolf börjar riktigt bra! Först inleds filmen med någon som berättar: Denna film är originalfilmen av Samurai avenger. Våldsscener som klippts bort av censuren har återställts. För vissa censuerade scener kunde originalnegativ inte hittas och man tvingades använda de bäst bevarade visningskopiorna. Ni får ha överseende med eventuella missfärgningar och skador." Skämtsam nivå på en gång, vilket var bra, för jag betraktar den här filmen som en komedi/parodi, samtidigt som den är jävligt blodig så man sitter inte direkt och skrattar sig halvt fördärvad;) Sedan fortsätter filmen med att den blinde vargen presenterar sig. Han är jävligt häftig, svart hatt neddragen för ögonen, svart klädsel och grov, skrämmande röst. Tyvärr förblir han inte häftig speciellt länge. För när den första riktiga fightscenen skulle utspela sig- blinde wolf vs fyra snygga ninjakvinnor iförda bara bikini- så förväntade jag mig en häftig stridsscen. Men det blev bara ett antiklimax. Tyvärr. Den blinde mannen är orörlig, inga häftiga rörelser, inget snurrande med samurajsvärdet- kort och gott, knappt någonting alls. Vad fan är det här? Nåja, tänkte jag, det här är filmens första scen- han kan ju inte vara bäst direkt! Men det blir tyvärr aldrig några häftiga fightscener, och det förlorade filmen massor på. I alla fall i mina ögon! Vad fan är meningen med att titta på en samurajfilm, om samurajen knappt ser ut att veta hur man går tillväga för att slåss? Och varför detta ständiga farande med svärdet, in och ut ur slidan, ständigt och jämt. Suck! Nej, stort minus redan i inledningen och det minuset håller i sig genom hela filmen. 

Men det fanns några bra scener- det där om att negativet blir suddigt och en aning kornigt varje gång en våldsam scen utspelas- för tankarna direkt till Planet terror. Det är en jäkla massa blod som sprutar som fontäner när kroppsdelar skiljs åt, och det ser väldigt komiskt ut;P Det är mycket tarmar utanför kroppen också i den här filmen, så ni som inte tycker om sådant borde definitivt undvika den här.  Och varför slösa bort en födsel på ett sjukhus när det går lika bra att snitta upp den gravida kvinnans mage och låta barnet fara ut, med navelsträng och allt! Att få se samurajzombies var också en fröjd, men tyvärr så var det ingen vidare bra fightscen där heller. 

Dessutom är det en hel del bröst som visas upp i den här filmen! Det känns lite överflödigt. Som kvinnan som använder hypnos som hjälpmedel- naturligtvis är det hennes bröst som hypnotiserar den blinde samurajens partner. 

Domiziano Arcángeli spelar över som filmens skurk! Men det passar bra i den här filmen. Det verkar också som att han har en hållhake på nästan alla karaktärer i den här filmen. Jag gillade också hur filmen stannade upp ibland och en berättarröst kommer in och förklarar saker som " Hakkotsu-Kanso är en förbjuden metod för att träna krigare. Lärjungen får sitta framför en ihjälslagen skönhet. Han tvingas se kroppen ruttna och falla sönder till benbitar, en ritual för att inse att allt i denna värld är förgängligt. Genom denna insikt kan lärjungen övervinna alla begär. Han uppnår en viss galenskap samt Det omänskligas svärd". Andra saker som förklaras på liknande sätt är varför samurajer "går omkring" i cirklar innan de ska börja slåss. Det har jag funderat över och det beror på att de förutser varandras rörelser. Jag vet dock inte om det verkligen stämmer, men det låter troligt. 

Kort och gott, den här filmen var lite för dålig för att passa till och med mig. Det känns inte som att filmmakarna har lagt ned så stor ansträngning, varken på manuset eller på fightscenerna, som bara är tråkiga att se på. Den blinde mannens hämnd bryr man sig heller aldrig om. Men vill man se när det sprutar en hel del blod och liknande så kan man ta sig en titt på den här, men jag skulle hellre rekommendera Tokyo gore police, som i alla fall har en hel del satir jämfört med vad den här filmen har. Tyvärr ser det också ut som att det kan komma en uppföljare till den här, något som jag inte ser fram emot direkt. 

Jag höll på att falla ur stolen av skratt när jag läste följande i det nya numret av Cinema: " Upplever svensk skräckfilm en ny vår i höst?". Tydligen menar skribenten allvar med den meningen! Jo tjena, säger jag. Min inställning till svensk "skräck" är och förbli färgad av skitfilmen Strandvaskaren, men bättre än så lär svenskar aldrig bli på skräck. Det ska ju alltid vara så jävla fisförnämnt och Ingmar Bergman-"psykologiskt" så fort vi ska försöka oss på skräck ( eller vilken jävla genre som helst). 

Var finns nutidens Evil Ed? 

Nej, jag tror alltså inte att Marianne kommer att bli någon speciellt skrämmande film. Eller vad sägs om följande premisser: " Snart kommer rysaren Marianne, där ansträngda familjeförhållanden möter svensk folktro"?. Suck, ansträngda familjeförhållanden? Nej min Gud nej, nej, nej. Hur ofta har inte detta ämne redan tacklats i svensk film ( skräck eller inte skräck, det kvittar ). Och svensk folktro? Hujeda mig.... Ska Näcken dyka upp måntro?

Nej tack, bespara mig meningar om att svensk skräckfilm skulle ha någon nystart att komma med. 

Se på Norska skräckfilmer istället för de vet hur man gör skräckfilm!

Ursch, ett vitt lager av blötsnö ligger på marken samtidigt som det blåser och snöflingorna träffar ansiktet och några av flingorna letar sig in i öronen också;P Jag gillar inte alls den här tiden som vi har framför oss nu.

Men förhoppningsvis ska det klarna upp under dagen och sluta snöa.