Det faktum att Joe Dante hade regisserat The Hole gjorde att mina förväntningar stegrade en aning, men det var onödigt. Sedan Dante gjorde de två Gremlins-filmerna så har han väl knappast gjort något större väsen av sig sedan dess? Den här filmen är verkligen ingen comeback och det är fel att säga att det är skräck ens. Jag skulle hellre kalla den för "myspysskräck för nästan hela familjen" eftersom The Hole mer är den typ av film som kan visas annandag jul när julmaten har smält och familjen vill ha något sådant där lagom spännande att titta på. De allra minsta kanske ska hålla sig undan men de som är äldre än tolv år klarar av den här filmen galant- på den nivån ligger alltså "skräcken". Vi som är luttrade skräckfilmstittare får däremot kämpa med att inte gäspa hela tiden. Istället för att sitta och rysa sitter man och irriterar sig över saker istället. 

*Om man vill se den här filmen bör man sluta läsa här*

Som familjen som filmen i huvudsak handlar om. Trots det mörka förflutna som de har så förstår inte jag förrän i slutet vad som har hänt med dem. Det märks liksom inte på dem att de har haft det svårt. Man undrar naturligtvis varför deras pappa inte finns bland dem men å andra sidan är man så van sedan tidigare vid att se filmer där pappan saknas av olika anledningar så sådana detaljer reflekterar man nästan inte alls över längre. 

Det stora irritationsobjektet i den här filmen är yngsta pojken, Lucas. Herregud! Redan från första början uppfyller han varenda kliché som sådana ungar ska ha i den här typen av film- han jävlas med storebror Dane, han gör så att Dane får skämmas inför den snygga grannflickan Julie ( som Dane naturligtvis lägger märke till redan dag ett innan flyttlådorna ens är flyttade in i det nya huset ) och Lucas är naturligtvis den som upptäcker hålet i källaren. Julie måste man också nämna några rader om då inte hon heller undgår att göra mig irriterad. Äckligt klemkäck next door tjej, söt och oskuldsfull och som aldrig har gjort något värre än att kanske ha råkat tappat sin kaffekopp på det lokala fiket i det lilla samhället. En sådan där perfekt karaktär som man bara har svårt att tro på. 

Spoiler *Dante kryddar dessutom filmen med humor och ett av de bästa inslagen är då de håller på och undersöker hålet- och för att ta reda på hur djupt det är så binder de fast en Cartmandocka och medan den sänks nedåt och nedåt så hör man Carter säga en massa saker som " I am not fat". Ja, det fanns väldigt lite att tycka om i den här filmen så sådana detaljer blir betydelsefulla. Sedan är det också roligt, fast det är meningen att det ska vara läskigt förstås, när Lucas har en fight med en clowndocka ( naturligtvis dåligt datoranimerad eftersom effekterna i den här filmen inte är på någon högre nivå). Sedan är det meningen att man ska skratta åt tok-Calle också men han är sådan överdriven kuf att man inte ens drar på smilebanden ens en gång. Sådär lagom trevligt småputtrande spänning, således. Den enda "goredetaljen" som filmen bjudeoiler*r Slut Sp på är att en polisman saknar baksidan av huvudet och man ser baksidan av hans hjärna:P 

Slut spoiler*

En snygg detalj är det förvridna rummet som är som hämtad ur en mardröm i slutet. Överdrivet stort köksbord, garderob och dylikt och det ser ut som att man har hamnat i Underlandet. 

Som sagt; är man ute efter en småspännande, familjeanpassad myspys-"skräck" så är det här det självklara valet. Jag hade väldigt tråkigt medan jag såg The Hole och är man skräckfantast så ska man undvika den här skiten helt och hållet. 

Jag tycker bättre om den här och den andra filmen, I stormens öga, för det märks i alla fall att det har satsats mer resurser på dem jämfört med dem som har direktexport in i TV4 på söndagskvällarna. Men- jag hoppas att det är slut nu. Peter Haber verkar vara ganska trött på den här rollen nu, och detsamma gäller Mikael Persbrandt. Eller så går de bara på sparlåga för att de kan de här karaktärerna utan och innan vid det här laget. 

Jag tycker inte att skräckelementen fungerar i den här filmen. Alltför mycket har lånats direkt från amerikanska skräckfilmer. Typiska "skräckscener" som man har sett hundratals gånger tidigare. Inledningen, i biltvätten, är väl direkt snodd från någon annan film eller hur? Jag har för mig att jag har sett det där användas i åtminstone två andra filmer. Och mördaren har mask för ansiktet. Hur många svenska mördare har det egentligen? Ring och fråga GW Person! Nej att blanda in skräckelement i en typsik svensk deckare fungerar helt enkelt inget vidare. 

Däremot tycker jag om Gunvald och Oscars samspel. Det är ganska uppenbart att Oscar ska bli Gunvalds efterträdare men för att göra det så har han en stor kostym att fylla ut, vilket han definitivt inte gör. Men det är roligt att se dem agera tillsammans, den unga och rädde mot den luttade och hårdföre. Men Gunvald står ganska mycket tillbaka i den här, kanske för att han har haft en ledande roll i några av de övriga filmerna. Den bästa scenen med Gunvald klaras av ganska snabbt. Scenen på MC-klubben måste ju bara bli ytterligare en av många klassiska ögonblick som Gunvald har. 

Du som inte har sett filmen ännu, sluta läsa här!

Annars undrar jag bara, vilka är det som fortfarande skickar kassettband? Här gör man i alla fall det, och detta trots att bland annat Beck numera sitter och läser på en laptop. Det känns lite konstigt, faktiskt. En annan sak som jag stör mig på är hjälpsamma grannar. När Beck och gänget ska hämta in en misstänkt och knackar på dörren så öppnas direkt granndörren och en äldre kvinna tittar ut och frågar "Vad är det frågan om? Ska ni skjuta honom?". Jo tjena. Och så ännu en grej- på bokaffären behöver Beck bara fråga efter en mening och i vilken bok den meningen kan tänkas finnas? Den hjälpsamma damen funderar lite, behöver inte ta hjälp av dator eller någonting alls, utan kommer på att det är ju den där boken ja, just det ja, här har ni den kära kommissarie... Yeh, right? 

Och så det obligatoriska skämtobjektet- Becks granne som slutade vara rolig för ungefär tjugo filmer sedan. Här har han ingenting att komma med egentligen även om det var liite roligt att han skulle medverka i ett program som hette "Ensamma män söker ett husdjur". 

Men som helhet, filmen fungerar okej och är ungefär som de andra filmerna i Beckserien, varken mer eller mindre. Så tycker du om Beck ska du naturligtvis se den här.