Okej först ska jag börja med att varna älskare av skräck: Den här filmen påstås vara skräck, den står i alla fall under den genren. Men det här är inte skräck, snarare skulle jag beskriva den som en korsbefruktning av drama- thriller och mysterium. Några kalla kårar framkallar den inte ( och nu utgår jag från mig själv, men vissa blir kanske lite rädda av "oljudet" som förekommer ibland ). När man nu vet om att det här inte är skräck, så är filmen faktiskt helt okej. 

Huvudpersonerna har jag ingenting emot, skådisarna gör sitt bästa av situationen och de har egentligen inte så mycket svängrum. Den som irriterar mig mest är dock "tuffingen" Sal, som överspelar ibland och jag vet inte riktigt varför han är som han är- en typisk bad boy, och jag har ingen aning vad hans flickvän ser i denne buffel. 

Filmen startar lite småsegt, men saker och ting utvecklas och det blir faktiskt riktigt intressant när de hamnar i stormen. Varför är det ingenting som fungerar som det ska med flygplanet de befinner sig i? Varför visar utrustningen fel höjd? Och var befinner de sig, egentligen? Varför kan de inte få kontakt med flygledningen på marken? Frågorna hopar sig och snart kommer den största frågan: Vad fan är det som förföljer dem?

Spoiler*  Jag måste också hylla den här filmen för att de inte visar upp monstret speciellt mycket. Lite överdrivet i slutet, när man äntligen får se det, men jag tycker att de lyckades hålla sig på en acceptabel nivå och det är få filmer som lyckas med den svåra balansgången.    Slut spoiler*

En annan intressant sak var att en serietidning, Wierd stories, har en viss del i handlingen;D 

Jag hade lite svårt att smälta förklaringen som lanserades i slutet, men fram tills dess så var Altitude underhållande, ganska spännande och intressant. En perfekt film att se medan snön faller utanför fönsterrutan med andra ord. Plus att om man, som jag är, flygrädd så hade man inte gått med på att göra det som en av huvudpersonerna tvingas göra;P Huga! 

I år är nog första gången någonsin som jag har varit det minsta involverad i Idol, tidigare har jag inte brytt mig alls. Vad som är annorlunda i år vet jag inte riktigt säkert, men två favoriter har utkristalliserat sig i alla fall- först, Linda Varg. Wow, så jävla fin hon är, och herrejesus vad bra hon sjunger. 

Nu har jag också upptäckt- Jay- tack vare den här låten, som är fantastiskt bra! Jag har dålig koll på Nirvana, men den här låten är ju grymt bra! Och Jay framför den också riktigt bra. 

http://www.tv4play.se/noje/idol_2010?title=jay_smith_-_heart_shaped_box&videoid=1092302

Och jag har ytterligare en som har seglat upp- den där finska tjejen! Ursöt, snygg och en jädrans bra röst. 

Nu hoppas jag till och med att någon av mina favoriter vinner alltsammans!

Jag är ju inget stort fan av svenska filmer, och svensk skräck brukar jag vanligtvis hata mer än vad jag hatar det mesta, men jag måste ändå säga att Psalm 21 verkar lovande faktiskt. Jag ska inte ta ut något i förskott, men trailern är riktigt bra och den verkar ha lyckats skapa en hyfsat trovärdig stämning. Kan Psalm 21 vara en, håll tummarna, bra svensk skräckfilm? Låt oss hoppas på det...

http://www.youtube.com/watch?v=o43iFbwN2vw

Yes, Machete är ytterligare en film som varit efterlängtad av mig som levererar och som den levererar. Det är ingen tvekan om att det är Danny Trejos film helt och hållet, ändå kan jag inte låta bli att tycka att han inte riktigt fyller ut kostymen som huvudperson i en helt egen film. Hans stenhårda attityd och få repliker passar mycket bättre i de biroller som han framför allt brukar syssla med, och det närmaste exemplet på detta är väl The Expendables fast han inte hade så värst mycket att göra där. Men nog är han cool som Machete alltid, inget snack om saken men jag kan tycka att replikskiften som "Machete sms:ar inte" och "Machete improviserar" blir lite tråkigt i slutändan. 

Någon som definitivt inte alls hörde hemma i den här hårdkokta världen var Jessica Alba. Herregud vad tråkigt det var att se henne ( fast hon var ju ändå eye candy ) men hon var alldeles för docksöt här. Hade de inte kunnat tuffa till henne en smula? Jag höll på att börja gapskatta när hon snörde ihop munnen, hoppade upp på en bil och skulle tala "allvar" med mexikanarna i mitten av filmen. Det verkade också finnas en ordet om att man inte skulle vara alltför hårdhänt mot väna Alba, för det är inte många actionscener hon får medverka i. Men jag måste ge henne lite credd för scenen där hon använder sina högklackade skor som ett slags knivar, den var läcker. En kvinna som däremot hade all rätt att vara med här var Michelle Rodriguez, som passade utmärkt i sin roll även om jag tycker att hon lite väl ofta måste vara/spela alldeles för tuff, hon ska vara lite för mycket " en av grabbarna" och tar då i så mycket så att hon är nära nog att spricka. Det är synd, men det är kanske det enda sättet för en kvinna att vara på lika villkor? Det är i alla fall skönt att se att hon lyckas vara jävligt tuff samtidigt som hon är otroligt vacker. 

Och så, ständigt denne Steven Segal... Ja, vad gör han i den här filmen, då? Inte mycket. Han orkar nog inte göra så mycket mer än vad han gör här- sitta i sitt palats, prata via cam och vara omgiven av vackra kvinnor samtidigt som han delar ut order. Visserligen är han med i ett hörn i början, men där gör han inte mycket mer än viftar med sitt svärd lite. Oc

h så i slutet, då han dör... Ovanligt att se honom dö, det har väl bara hänt i Ingen återvändo tidigare, men han klarar ju inte ens av att dö trovärdigt haha!

Lindsey Lohan klarar sig relativt bra, fast hon inte är med så mycket. Och det är väl det som räddar henne;) Jag antar att scenen där hon och mamman har lite roligt tillsammans kommer att vara sönderspolad när man vill se den scenen om och om igen! 

Robert De Niro var härligt sliskig som senator, som dessutom fick smaka på sin egen medicin;D Tom Savini var härlig att se som skicklig lönnmördare men jag hade velat se betydligt mer av honom. Men han var bra det lilla man fick se av honom i alla fall. 

Det finns en hel del bra och härliga scener i Machete- som den där Machete tar en tarm som "rep" för att hoppa ut genom ett fönster på sjukhuset. Kyrkscenen, där bovarna ska ta prästen, är fan i mig magisk, likaså när de spikar upp prästen på ett kors. Det finns många, många fler härliga scener i den här underbara filmen. Men det var lite snålt med splatter. Det var en hel del i början, så jag myste och tänkte att det här kommer att bli riktigt bra. Men sedan var det som att det stannade av en smula. Lite mer "skit" hade också varit att föredra, lite mer skitigt som i fallet med Planet terror. 

Kort och gott var Machete skamlöst underhållande och tycker man om Planet terror så kommer man att tycka om även denna. Även fast filmerna inte har något med varandra att göra, mer än att de har samma regissör. Machete är en film jag kommer att se om flera gånger igen! 

En minst sagt annorlunda film, det är kärnan av The loved ones, men annorlunda på ett bra sätt. Jag var osäker länge på om filmen överhuvudtaget var skräck eller om den var någon bisarr blandning av konstig humor och allmänt bara underlig, men det visade sig senare att jag inte hade blivit lurad. Trots en ganska underlig början, som egentligen inte sade så speciellt mycket, så kändes det väldigt underligt när huvudpersonen "plötsligt", för plötsligt var det och det kom liksom från ingenstans, Brent blir nedsövd och kidnappad när han sitter och njuter av en joint. Men sedan klarande det allteftersom och tillslut kan man konstatera att den här filmen är riktigt bra!

För att inte riskera att spoila alltför mycket så ber jag dem som vill se den här filmen att sluta läsa här. I och för sig kan man ju ta reda på det mesta genom att helt enkelt googla, men jag ska i alla fall försöka att inte skriva alltför mycket avslöjande saker. 

Först, en av filmens frågetecken: vad hade sidohistorien med Mia och Brents kompis med handlingen att göra egentligen? Jag ska väl inte klaga, Mia var en väldigt vacker gothtjej, eller om det nu är emo, jag är inte riktigt säker på den punkten. Men just den biten förstod jag inte riktigt och den kändes mest som ett svepskäl för att visa något annat medan andra saker pågick. 

Filmens stora plus: Äntligen en KVINNLIG psykopat! Hurra, hurra! Och som ett litet plus i kanten- den kvinnliga psykopaten är trovärdig, lite äcklig och har ett minst sagt underligt förhållande till sin pappa. Mycket, mycket stort plus för sådant här för det är alltid roligt att se att någon annan än män kan vara psykopater. 

Stackars Brent får utstå en hel del. Middagsscenen bland annat, den måste ju bara vara en blivande klassiker. När han tvingas att kissa till exempel, för annars skulle hans kuk spikas fast. Och så får han sina fötter fastnaglade i golvet, helt enkelt genom att två knivar naglar fast fötterna. Kannibalerna, eller vad de nu var, kanske var en aning för mycket. Dessutom ritar de på Brents mage och bröst med hjälp av en gaffel, och sist- men inte minst- borrar de ett hål i pannan på honom med en borrmaskin:D Sweet. Filmen har en hel del andra fantastiska, udda och konstiga scener också som gör att man bara måste älska den. Eller ja, alla tycker naturligtvis inte om sådant här, men jag njöt som bara den medan jag såg filmen.

Kort och gott så var The loved ones en överraskning. Jag hade i alla fall inte hört talas om den tidigare men jag chansade och såg den- och ibland är det bra att man chansar lite. Det här är en riktig liten härlig, udda pärla att njuta av under höstmörkret.