Tai Hong börjar ganska effektivt med en scen som förmodligen de flesta skräckfilmstittare har sett i något sammanhang- den enda stora skillnaden den här gången är att man får se en kille som tar sig ett skönt bad. Oftast brukar det faktiskt vara kvinnor som ska bada/duscha i skräckfilmssammanhang, av någon underlig anledning;) Hur som helst. Killen är inte ensam där i badkaret. Det finns "något" som han känner av, något övernaturligt. 

Sedan blir filmen osammanhängande och jag erkänner utan omsvep att jag inte förstår något alls av den här filmen. Jag trodde att alltsammans skulle visa sig ha beröringspunkter med varandra i slutet, men sådan tur har man inte. Det enda som karaktärerna har gemensamt är att några av dem befinner sig på ett disco för att fira nyår, men en brand utbryter och flera av dem dör. Sedan vet jag inte riktigt vad som händer. Jag brydde mig inte heller speciellt mycket då filmen fullkomligt flödar över av mer eller mindre effektiva skräckscener, men som misslyckas kapitalt med något som ens liknar en sammanhängande story. Istället för man fyra olika episoder, med nya karaktärer och situationer.

En av dessa scener som jag kan tänka mig skulle skrämma skiten ur mindre vana skräckfilmstittare är scenerna som utspelar sig i fänglsecellen. Vem killen är som hamnar bakom fängelsegallret är har jag ingen aning om, inte heller vad han har där att göra egentligen. Men sedan när ett kvinnolik börjar terrorisera honom så är det väldigt bra gjort- men den här scenen, liksom många av de andra scenerna i den här filmen, känns bortkastade när de inte har något som helst sammanhang med varandra. 

Den sista episoden glider över till mer eller mindre komik. Två tonåringar plockar upp en prostituerad och far iväg till ett hotellrum som naturligtvis visar sig vara hemsökt. Killarnas överspel är extremt, och jag satt mest och skrattade åt det som hände mer än vad jag rös. Att den prostituerade kvinnan också överspelar in absurdum gör inte saken bättre- jag förstår inte alls hennes reaktion när hon springer runt, runt motorcykeln samtidigt som det ligger en kropp med en kniv i ryggen bredvid. Kan man göra något annat än att skratta åt en sådan scen? 

En del saker i Tai Hong känner man igen från tidigare japanska/thailändska skräckfilmer såsom The ring och The grudge. Det används väldigt mycket smink på liken och det ser en smula komiskt ut ibland. Ett av dem har dessutom de där karaktäristiska "ryckningarna" i kroppen som jag tror etablerades i The ring. Även vatten används flitigt i två av scenerna, vilket förde mina tankar till bland annat Dark water. Men Tai Hong är mindre påskostad än vad de andra filmerna är, och den har inte någonting alls att komma med. Det är synd att hyfsat bra scener kastas bort i en historia som inte har något som helst sammanhang och som inte heller verkar ha något att säga till åskådaren. Man kan egentligen lika gärna sitta och spola fram och tillbaka mellan episoderna- den föregående storyn har ingenting med den nästkommande lilla storyn att göra. Det här är en film som man kommer att glömma bort ganska omgående. 

Tai Hong skall bara ses av dem som är extremt förtjusta i asiatisk skräck. Alla andra kan med gott samvete strunta i den här, ni går verkligen inte miste om något mästerverk. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Ifjol var man en frekvent besökare i Badhusparken men i år har det inte blivit av att vara däe alls av någon anledning.  Jag vet inte varför. Det kan förstås ha varit på grund av vädret men det är inte hela sanningen. Helt enkelt har man inte ta...

Jobbet gick bra även om jag börjar bli lite trött på att enbart vara på ställen som jag redan varit på, bland annat ifjol. Jag skulle vilja prova på och städa på något av de nya ställena som de har införskaffat sedan jag var där sist.    Nåja, de...

Har precis avslutat en reprisering av arbetsmomenten och det visade sig ha tillförts några nya element sedan man var här och jobbade förra sommaren, men det är väl inget som ska gå ganska snabbt att lära sig får man hoppas. Inlärningen är precis avsl...

Ja, den frågan är berättigad: Vad fan ska man gå omkring och vara glad för på en sketen måndag? Det finns inga anledningar till att man ska gå omkring och vara glad och se ut som att man precis har lurat av Joakim von Ankas hela förmågenhet och sitte...

Jag vet inte riktigt vad jag gör för fel men det börjar påminna starkt om när man gick på universitetet- inget självförtroende, man sitter knäpptyst vid fikabordet och skrattar och smilar på kommando snarare än att man tycker att något är särskilt ro...