Hmm "ingenting är omöjligt" skanderar ju en viss Svan hela tiden, och visst är det väl kanske på det sättet det ligger till. Och inte för att jag missunnar Austin möjligheten att vara med i uppföljaren- men jag undrar bara hur tusan de ska förklara att han överlevde? För det ser så ut att Austin blir tämligen barbecued ( grillade alltså, jag tror inte ens att det där ordet finns? ) och det ser också ut som att han inte borde ha någon chans att klara sig från att bli en glödande kolbit? Men som sagt, ingenting är omöjligt i filmens underbara värld. 

Och det ska bli jävligt roligt om det blir så att Bruce Willis får en större roll i den kommande filmen, och ännu mer roligt blir det om han den här gången får vara huvudskurken! Åh, kan inte uppföljaren redan vara färdiginspelad? Kan inte Stallone ha spelat in den i hemlighet medan han höll på med första;) Önsketänkande, ja. Men jag ser verkligen fram emot uppföljaren!

http://www.moviezine.se/artikel/5718-austin-aringtervander-till-expendables-2

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Ifjol var man en frekvent besökare i Badhusparken men i år har det inte blivit av att vara däe alls av någon anledning.  Jag vet inte varför. Det kan förstås ha varit på grund av vädret men det är inte hela sanningen. Helt enkelt har man inte ta...

Jobbet gick bra även om jag börjar bli lite trött på att enbart vara på ställen som jag redan varit på, bland annat ifjol. Jag skulle vilja prova på och städa på något av de nya ställena som de har införskaffat sedan jag var där sist.    Nåja, de...

Har precis avslutat en reprisering av arbetsmomenten och det visade sig ha tillförts några nya element sedan man var här och jobbade förra sommaren, men det är väl inget som ska gå ganska snabbt att lära sig får man hoppas. Inlärningen är precis avsl...

Ja, den frågan är berättigad: Vad fan ska man gå omkring och vara glad för på en sketen måndag? Det finns inga anledningar till att man ska gå omkring och vara glad och se ut som att man precis har lurat av Joakim von Ankas hela förmågenhet och sitte...

Jag vet inte riktigt vad jag gör för fel men det börjar påminna starkt om när man gick på universitetet- inget självförtroende, man sitter knäpptyst vid fikabordet och skrattar och smilar på kommando snarare än att man tycker att något är särskilt ro...