Filmer som baseras på populära spel brukar kunna delas in i två fält- filmatiseringar som går bra att se, som är helt okej med tanke på vad filmen baseras på, och så filmatiseringar som inte alls går att titta på. Förr i tiden, när jag växte upp, var filmer som baserades på spel gräsliga. Det var regel snarare än undantag och här kan man rabbla upp hur många som helst- Street Fighter, Mortal Kombat, Wing Commander etc etc. 

Men numera har det i alla fall blivit vanligare med den första kategorin- filmer som baseras på ett spel som faktiskt går att se på, och som dessutom inte direkt ser ut att vara en b-film. Den här filmen, Street Fighter: The Legend of Chun-Li, tycker jag är helt okej underhållning för stunden, men man lär knappast komma ihåg den här efter en vecka. Det är standard i allt; action, fightscenerna, skådespeleriet, handlingen. 

Affirschnamnet för den här filmen är Kristin Kreuk, som alla som följt Smallville genom åren vet om att hon har en ganska begränsad repertoar som skådespelerska. I Smallville visar hon upp ungefär vad hon klarar av, och det är inget annorlunda med vad hon visar här som Chun-Li. Kreuk har lika nära till att börja gråta som hon har till att rynka ihop näsan, spänna blicken i något och se sådär lagom "söt-arg"-ut. Det ser inte så farligt ut, snarare som en katt man har busat lite med och som sedan försöker se lite elak ut och skrynklar ihop nosen. Med andra ord, jag har väldigt svårt att ta Kreuk på allvar som tuff actiontjej som kickar rumpa! Det går bara inte. Hon har helt enkelt inte rätt attityd för att fylla ut de ( skinande ) skorna. Kreuk passar bättre i serier som Smallville, eller för den delen, romantiska filmer, där hennes söt-arg-uttryck skulle göra sig utmärkt. 

Den gigantiska karln Michael Clarke Duncan, från bland annat Den gröna milen, är däremot genomtuff som skurkens enorma hantlangare/slagpåse. Det här måste ha varit en roll han åtog sig för att fixa lite extrapengar bara, för han har verkligen inte mycket att göra och han har ungefär samma ansiktsuttryck hela tiden, detta oavsett om han bara pratar eller om han slåss.

Skurken är sådär härligt genomond och varje gång han äntrar scenen, eller när han slåss, så hör man ett lejon-morrande. Coolt, men samtidigt blir han inte direkt mer läskig på grund av det attributet.

Men som sagt, har man tråkigt någon kväll och tycker om fightingfilmer, så är det här i alla fall ingen katastrof. Street Fighter: The Legend of Chun-Li fungerar utmärkt som tillfällig underhållning. 

Det är lite märkvärdigt att westernfilmer gjorda under de senaste åren oftast är så bra och välgjorda, trots att den här filmgenren borde vara nästan utdöd efter att ha haft en högkonjunktur under 50-60-talet. Det borde ju rimligtvis inte finnas så mycket mer att berätta om den vilda västern längre. Men uppenbarligen fungerar det bra fortfarande, bara det inte kommer en ny westernfilm alltför tätt inpå varandra.

3:10 to Yuma lever på dels två grymt bra skådespelare, Christian Bale och Russell Crowe, och dels på att det finns en intressant fråga huruvida Crowes bandidos är ond eller inte. Jag tycker att det lutade mest mot att han bara "låtsades" vara ond för att han skulle ha en chans att leda sitt lilla banditgäng, och det tydligaste beviset för det är i slutet. Samtidigt kan man inte vara riktigt säker på vem han egentligen är, och det är bara att lyfta på hatten för Crowe som gör den här ganska vanliga karaktären till något intressant och spännande. En av de bästa scenerna med honom var för övrigt då han säger till sheriffen "Även dåliga män älskar sina mammor" och därefter kastar honom utför en klippa. 

Det enda jag kan gnälla lite på var att det var lite för lite av skottlossningar i den här westernfilmen. Långa transportsträckor var det innan revolvrarna drogs. Lite bättre blev det förstås i slutet, men jag hade gärna sett någon duell eller lite mer pang-pang, men det är inte det viktigaste i den här filmen. Rävspelet mellan Bale och Crows karaktärer är det som är det intressantaste här. Utöver det så är filmen välspelad och väldigt snyggt filmad ( det är något särskilt med öde landskap, en sol i horisonten och cowboys i hattar på hästryggar). 

En annan karaktär som var jävligt bra här var Charlie Prince, spelad av Ben Foster, en galning som drar snabbt och skjuter i princip vem som helst. 

Jag gillade den här filmen. Nu vill jag se Appaloosa också;P Nu har jag fått lite blodad tand för western igen. 

Linus Omark gjorde bra ifrån sig i debuten i Edmontons, och kanske har han nu lyckats bevisa att han hör hemma i NHL och inte i farmarligan. Omark kommer förmodligen att vara en av svensk ishockeys stora fixstjärnor inom en snar framtid.

Apropå kritiken han får för straffmålet- Omark är inte Crosby eller Ovetjkin, han är en annan typ av spelare och det är hans grej att hålla på sådär;P Så Tampa Bay ska inte hänga läpp för att de förlorade matchen. 

http://svt.se/2.19679/1.2265721/omark_hjalte_med_lacker_straff

En enda lång invasion av jorden- och sedan ingenting mer- är en kortfattad men väldigt bra sammanfattning av Skyline. Man kan också tillägga att den är snyggt förpackad ( dvs väldigt, väldigt många effekter ) men filmen har dessvärre ack så lite till handling. En snabb titt på imbd.com och jag förstår varför det ser ut som det gjorde- bröderna Strause har framför allt sysslat med visual effect design och har så gjort med sådana filmer såsom Avatar och Iron man 2. Tyvärr ser inte regissör-meritlistan lika imponerande ut; det räcker med att säga att de står bakom Alien vs Predator 2. 

Nej den enda som klarar sig undan med relativt gott betyg i den här filmen är Donald Faison, Dr Turk från Scrubs bland annat, som klarar av steget från TV-serie till den stora vita duken ( har inte sett honom i någon annan film ). 

Men däremot är det värre ställt med kvinnorna i den här filmen. I skyline verkar vi har förflyttats tio år bakåt i tiden, då kvinnor inte kunde göra annat än att skrika, gråta och vara allmänt bitchiga i filmerna. Och just det, bli räddade av mannen och dessutom hålla honom fint och duktigt i handen medan de blir räddade. Ingen av de medverkande kvinnorna verkar ha något självständigt, aktivt tänkande och de kan inte göra någonting alls på egen hand- ja utom att skrika och gråta så fort det händer något. Samt hålla närmaste karl i handen när de ska springa ifrån farorna. Så, så tråkigt att se. 

Eftersom regissör-bröderna är bra på effekter så innehåller Skyline en hel del snygga CGI-effekt-scener, men tyvärr överskuggas dessa av att man verkar förlita sig på att filmen ska vara 90 procent effekter. Skådespeleriet tar inte upp många procent av den här kakan. Goda nyheter dock- Frihetsgudinnan klarar sig från rymndinvasionen den här gången! Ja, ni förstår säkert att jag är ironisk, men det är sant, Frihetsgudinnan klarar sig faktiskt den här gången. Annars brukar det ju vara en regel i sådana här filmer att den stackars frihetsgudinnan ska sprängas/dränkas eller på andra sätt förstöras i katastrof-invasions-filmer så att vi riktigt ska förstå hur kör det är för mänskligheten. 

Tyvärr slutade filmen när den hade kunnat bli intressant. Filmen har ett jävla stort så kallat "öppet slut" men det var så dåligt så jag inte ens orkar fundera över hur det eventuellt går sedan... 

Skyline är ett riktigt bottennapp. Snyggt visuellt, men sedan har den absolut ingenting mer att komma med. Jag tycker imdb är generösa när de ger den här filmen 4.6 av 10. Jag ger den betydligt lägre i betyg. 

Oj, kärlek till TV4 Guld för tillfället! Här satt man en vanlig, tråkig fredagskväll och zappade mellan tv-kanalerna och som vanligt så fanns det ingenting att titta på förutom halvtråkiga amerikanska sitcoms och Simpsonsavsnitt som de har repriserat sedan tidernas begynnelse och så hamnar man på TV4 Guld och ser... Zorro! Den serie som man såg som liten parvel och som man inte har sett på jag vet inte hur många år. Och plötsligt så visar alltså Guld dessa avsnitt med Duncan Regehr som Zorro. Det kan knappast bli en bättre förgyllning av en trist kväll än så.

Men väldigt mycket har hänt sedan man satt i tv-soffan och som förhäxad tittade på den här serien. Den var inte riktigt lika trollbindande längre;P Inte så underligt förstås och det är mest för nostalgiska minnen som jag tittade på avsnitten. Det är väldigt dåligt skådespeleri, knappt någon dramatik att tala om, actionscenerna är kort och gott skrattretande och alltsammans känns väldigt mycket som billigt, filmad teater. Men en härlig nostalgitripp var det i alla fall, och jag kommer att se på fler avsnitt, trots att serien inte längre är speciellt bra.

Efterlyser också en ny, modern serie om Zorro. Det borde väl finnas fler än jag som vill ha det, eller? Gärna i samma ton som filmen Zorro- Den maskerade hämnaren, eller varför inte med en lite mörkare ton. Jag ser gärna att Antonio Banderas spelar Zorro även i serien! Eller, som det verkar vara på modet just nu, så kan man förflytta Zorro till en modern tid istället... Fast nja... Å andra sidan så vet jag inte om det skulle fungera alls. Kanske bäst att låta Zorro förbli ett härligt nostalgiminne trots allt. 

" MonteCristo Pictures ska göra en remake av sydkoreanska Apartment1303 i 3D, rapporterar Fangoria. Och det blir svenske Daniel Fridell som kommer att ta sig an den amerikanska versionen. Filmen kommer att göras i 3 D och manuset skrivs av Michele Taverna. John Diehl från Stargate och Julianne Michelle kommer att ha två av huvudrollerna i filmen. Originalet berättar en historia om en ung flicka vars nya lägenhet kan ha varit orsaken till hennes självmord. När hennes mor blir galen inleder hennes äldre syster en mörk research-resa för att få reda på sanningen om självmordet."

Får skicka ett stort "Lycka till" till Daniel Fridell. Jag har inte sett originalet men kommer definitivt att ta en titt på Apartment 1303 inom en snar framtid så får man väl se vad man tycker om den filmen. 

Trailern ger verkligen mersmak och jag tycker att det ser väldigt lovande ut. Vad som är riktigt bra med den tredje filmen är att Steven Spielberg är med och producerar och förhoppningsvis håller han Michael Bay i hårda tyglar. Men jag är nästan den enda som tycker att även uppföljaren var helt okej, fast den hade en del brister och skavanker;P 

http://www.youtube.com/watch?v=6qqeoyn58O4

Hur tusan fick de med Hugh Jackman i Real Steel? Det är en bra fråga för efter att ha sett trailern för filmen så ser den verkligen löjlig och tråkig ut. 

http://www.youtube.com/watch?v=q-PoTntX1iE

Jag trodde aldrig att jag skulle säga det- men en film med Jason Statham kan faktiskt vara dålig och tråkig. I och för sig kan man försvara sig med att säga att det här inte är Stathams film, han har egentligen inte den ledande huvudrollen. Men i rollen som Jasper är han ett riktigt sömnpiller den här gången, tyvärr. 

Jag vet inte riktigt varför inte 13 faller mig i smaken men jag antar att det beror på att jag tycker att själva tävlingen som utförs i filmen är gräslig, samt att jag hela tiden sitter och funderar varför deltagarna ställer upp egentligen? Är det bara för chansen att vinna pengar? Okej för det då, men vad fick dem att söka till tävlingen? Vad har de olika deltagarna för motiv? Varför hade Jasper med sin bror ( eller vad han nu egentligen var). Många frågor som inte blir besvarade.

Huvudpersonen, Vince, har ju ett motiv till varför han vill vara med och när han inser vad tävlingen går ut på egentligen så förstår man väl att han är mer eller mindre tvingad att delta. Men jag tycker att han borde ha gjort lite "mer" motstånd, vägrat vara med, försökt att fly eller något... Något bra, istället för att bara ställa upp rakt upp och ned. 

Mickey Rourke gör en ganska simpel roll, men han var i alla fall ganska häftig. 50 Cent är inte med speciellt mycket, och det tackar jag för. Men hur i hela friden lyckades de få med Alexander Skarsgård i den här soppan? I och för sig är han ganska bra som en slags "beskyddare till huvudpersonen, men Skarsgård har inte direkt så mycket att göra i den här filmen. 

13 var inte riktigt vad jag hade förväntat mig, och jag tycker att filmen var långtråkig, och en aning förutsägbar. Det här räcker inte för att hålla mitt intresse uppe, och alltför många frågor blir obesvarade. Jag hoppas att Stathams kommande filmer blir bättre än vad den här var.