Det är ju inne med vampyrer just nu, minst sagt, så då passade jag på att sätta tänderna ( medveten lustighet) i den här nyutkomna faktaboken, Vampyrer och varulvar. Det är inte bara vampyrer och varulvar som författaren skriver om utan också om maran. Jag tycker boken var lite i enklaste laget och är väl tänkt på kanske lite yngre läsare framför allt, eller de som precis blivit bitna ( sorry) av vampyrvågen och som vill veta det mest basala om vampyrer. Det mesta som fanns med i boken hade i alla fall jag koll på sedan tidigare, men en liten sak var ny för mig, nämligen att filmen" Plan 9 from outer space finansierades av den svenske tungviktsboxaren Tor Johnson samt av en baptistkyrka, som ställde krav på att alla i filmteamet skulle låta sig döpas." ( s. 32). Det var något jag inte kände till sedan tidigare om filmen som av många anses vara "världens sämsta film". 

Vampyrkit

Sedan fanns det med en kort beskrivning om de vanligaste figurerna som har med vampyrism att göra i en eller annan form och där hittade man bekanta ansikten som Elisabet Bathory, "hannovervampyren" Fritz Harrmann och ytterligare några till ( Dracula, eller Vlad, icke förglömd). 

Men som sagt, den här boken passar nog bäst för den som inte känner till så mycket angående vampyrer och hur trenden uppstod och hur det kommer sig att vi fascineras över detta fortfarande ( och så den som vill veta mer om varulvar och maran förstås). Hyfsat läsvärd var boken i alla fall och för den som har en stund över så fungerar den bra men mer inbitna fans känner nog till det som finns med i boken och har nog inte så mycket att hämta.

Det brukar vara svårt att se på gamla filmer och bedöma dem eftersom man har helt andra premisser idag jämfört med vad man hade när filmen hade premiär. Om jag förstår saken rätt är The Burning fortfarande förbjuden i Sverige? Oklart varför, egentligen, om det är på det viset. The Burning är en kopia ( eller om den kom före, regissören hävdar att så är fallet ) av Fredagend en trettonde och den här filmen påminner en hel del om den första Fredag-filmen. Och jag gillade det faktiskt, den här var inte så seg som gamla filmer brukar vara ( även om mördaren stundtals nästan känns bortglömd innan mördandet drar igång på allvar). The Burning funkar utmärkt att se även 2011.

LÄS INTE MER OM DU INTE HAR SETT FILMEN.

Även om jag är positiv till filmen så finns det en del saker som jag tyckte var underligt- som att Cropsy efter det att han har fått lämna sjukhuset går direkt till en hora som han dödar ( väldigt dålig scen i den bemärkelsen att blodet fullkomligt sprutar åt alla håll och kanter på ett fullständigt ologiskt sätt). Sedan verkar det mest som att Cropsy bara hamnar på precis det sommarläger där några ungdomar befinner sig på sommarläger, utan någon som helst förklaring till varför han kom dit. Mysko! Men samtidigt är inte det här en film där hjärnan ska vara påslagen...

Annars är det mycket som påminner om Fredagen den 13:e i The Burning, som den obligatoriska nörden och den lika obligatoriska tuffingen och deras kamp och naturligtvis finns det en riktig snygging inblandad i gröten. Nakenbad förekommer också ( en klassiker i Fredagen...serien).

Sally, alias Carrick Glenn, är riktigt vacker.  

En scen utmärker sig en aning, och det är "slakten på flotten". Cropsy går bananas på de ungdomar som försöker ta sig tillbaka till lägret efter att de blivit strandsatta, och det är på det hela taget en riktigt snygg sekvens även om den ter sig lite löjlig sedd med dagens ögon. Bravo, säger jag till Tom Savini som står bakom den här scenen, och de andra "mordsekvenserna". 

The Burning ska man definitivt ta sig tid att se, speciellt om man tycker om slasherfilm. Den här filmen står sig som sagt fortfarande hyggligt bra, och det är inte illa.

Ny trailer men egentligen inte så mycket nytt, i alla fall inte jämfört med de tidigare som redan finns och nu vet man sannerligen på det stora hela vad filmen kommer att handla om. Det som blir mest intressant i sammanhanget blir att se hur Harry Potter-himself klarar av att ta av Potter-manteln och prestera i ett helt annat sammanhang. Jag tror det kommer att gå alldeles utmärkt! Men svaret får vi snart...

http://www.youtube.com/watch?feature=player_embedded&v=YJoA6n120Sc

Nuförtiden verkar det nästan som att Guillermo del Toro horar ut sitt namn till de mest skilda filmer, även om det vanligtvis handlar om skräck- eller fantasyfilmer. Jag hade en viss förhoppning om att man skulle märka något Toro-influerat i Don't Be Afraid of the Dark, men icke och det här skulle gott och väl kunna vara en film som man visar lagom inför Halloween i någon högstadieskola för det här blir verkligen inte alls speciellt läskigt eller spännande. Filmen följer de välkända skräckfilmsmallarna till punkt och pricka och har man sett x antal skräckfilmer torde man känna sig hemma när man tittar för det är bara att börja pricka av den ena klichéen efter den andra. För att säga det rakt ut så tyckte jag att den här var riktigt, riktigt tråkig faktiskt. 

LÄS INTE MER OM DU INTE HAR SETT FILMEN.

Jag har aldrig tyckt om Katie Holmes och den enda filmen som hon inte misslyckades helt och hållet med är Batman begins, även om hon inte var bra där heller och fick en värdig ersättare i The dark knight. I den här filmen är hon inte mycket bättre, snarare tämligen blek och jäkligt tråkig. Inte blir det bättre utav att hennes make, spelad av Guy Pearce, inte heller han har speciellt mycket att komma med. Inget bra skådespeleri med andra ord och det sänker ju direkt hela filmen. Dessutom, den unga flickan är en klassiker- man anar redan från först stund hon dyker upp på flygplatsen att hon har något slags problem och att hennes pappa någon gång under filmens gång kommer att ringa till en läkare eller psykolog för att hennes "varelser" måste naturligtvis vara ett barns fantasier. Sett det förr, inte speciellt roligt att se det ännu en gång. 

Och då jag helt förlorade intresset för Don't Be Afraid of the Dark var då varelserna gör entre. Naturligtvis datoranimerade och de påminner en smula om små apor med drag av Gollum från Sagan om ringen i ansiktet, men vad värre var... De påminde mig mest om Gremlins... De blev mer lustiga än skrämmande och om man tänker rationellt på saken- hur kan de där små varelserna ens skada någon utan att ta till små fällor av olika slag?! Eller använda sig av knivar och andra vassa föremål?! Nej, detta var inget vidare och skrämselbarometern åkte ned till källaren. De skulle ha hållit sig till viskande röster istället och enbart visat skuggor eller liknande, för när varelserna sedan visade upp sig alltmer under filmens speltid så blev det mindre och mindre bra. Tyvärr. Och som vanligt hade regissören för bråttom och allt skulle hända precis hela tiden ( Salla hinner knappt komma till huset innan varelserna ska ha tag i henne) så ingen stämningsfull atmosfär hinner byggas upp och det blir bara så jäkla tråkigt och välbekant alltsammans.

Don't Be Afraid of the Dark rekommenderas till dem som inte har sett mer än två skräckfilmer i sina dar, och kanske till lite yngre som kanske tycker det här är lite skrämmande. Alla andra gör bäst i att strunta i den här lilla godnattsagan som glöms bort snabbt efter att den har tagit slut...

Ja, Fredrik Virtanen har en poäng faktiskt, i det att Guillou kanske ska tänka sig för innan ham öppnar munnen och säger att Björn Ranelid blir driftkucku i Melodifestivalen nästa år... Guillou har ju redan varit med och "spelat" vampyr i Melodifestivalsammanhang, som Virtanen tydligen mindes och har varit vändlig nog att gräva fram igen;P

http://www.youtube.com/watch?v=1jIbcltaMzI

Jahaja jag vet inte riktigt vad man ska säga om det här, mer än att det låter bra att man vill återgå till Lara Crofts rötter och berätta bakgrunden till hur hon blev som hon blev och man kan ju hoppas på att de får till en bra film den här gången;P 

Annars tycker jag det mest verkade vara promotion inför Angelina Jolies regidebut med filmen In the Land of Blood and Honey, som enligt uppgift var så jädrans bra att publiken trodde att det antingen var Polanski eller Eastwood som hade gjort den innan de fick reda på vem som hade regisserat filmen. Ojoj stoppa pressarna, Jolie har gjort en riktigt grym film med andra ord. Nej, det där tror jag vad jag vill om faktiskt och det luktar väldigt mycket BULLSHIT och att de försöker sälja in filmen. Skulle de verkligen säga sitt hjärtas mening om en film som snart ska leta sig ut på världsmarknaden?! Nej, jag skulle inte tro det. Det handlar bara om att sälja, sälja, sälja filmen ifråga och då hittar de alltid hur många superlativ som helst för att just sälja, sälja, sälja filmen. Så enkelt som så är det, och man ska inte alltid ( aldrig) lite på vad branschfolket säger om en film innan den har haft premiär för den breda massan. 

Lara Croft, då... Ja, som sagt, det finns en bra äventyrsstory där som en skicklig regissör borde kunna omvandla till en riktigt bra äventyrsfilm med en huvudrollsinnehaverska med skinn på näsan. Frågan är om det verkligen blir så med den här omstarten? 

http://www.moviezine.se/artikel/8901-ny-tomb-raider-kan-borja-spelas-in-2012

Vi provar en gång till, det vore ju förargligt om det inte fungerar nu när det är tredje gången gillt...

Ja, titeln är minst sagt luddig men faktiskt berättar den precis vad filmen handlar om- först och främst hämnd men så finns det med en liten, men betydande, kärlekshistoria också även om den på intet sätt övertygade mig speciellt mycket. Jag funderade mest över vad Kit och Wing egentligen såg hos varandra. Men samtidigt måste jag påstå att den här filmen är en av de bättre filmerna från Honkong/Kina som jag har sett på länge, vilket inte var dumt alls. Och i övrigt var filmen helt okej och intresseväckande redan från första fram till sista rutan, även om slutet blev en smula långdraget och omständligt. 

LÄS INTE MER OM DU INTE SETT FILMEN!

På omslaget till filmen står det "Varning för starka scener" och möjligtvis var det därför som jag blev nyfiken på Revenge- A love story men jag vågar påstå att om man inte är riktigt kräsen och lätt blir illamående så fixar man den här filmen galant för jag blev inte särskilt berörd av de "starka scener" som förekom. Men om man inte tycker om att se utskurna foster ( även om man på långt håll kan se att de är fejk) så ska man hålla sig undan från den här filmen, för här finns det några foster som ligger och dör bredvid sin mammas uppskurna mage. 

I takt med att man får reda på mer och mer om de bakomliggande orsakerna så satt jag i alla fall och ville veta vad det är som kommer att hända, och vad alltsammans går ut på. Och berättelsen är faktiskt inte dålig alls och för att vara japanskt ganska rakt berättat och utan så mycket krusiduller. Dessutom, stilen i filmen fick mig att börja tänka på Seven av någon anlending, mest för att det var en ganska kall inledning på filmen som liksom gör att man bara måste fortsätta titta utan att man riktigt förstår varför.

Jag gillade också de genomkompurrerade snutarna! Vilket övervåld de använder sig av mot huvudpersonen, och man blir desto mer förbannad sen när man förstår hur allt hänger samman och vilka som egentligen har gjort vad.

Det enda riktigt stora minuset med Revenge- A love story är slutet, lite för krångligt, lite för omständligt och jag begrep inte riktigt vad som hände- var alltsammans en dröm eller hände det som man får se ( att huvudpersonen blir dödad) eller fortsätter han att leva med sin flickvän?! Lite oklart det där, tycker jag. Och filmens budskap, ett budskap jag bara tror att det försöker leverera, är att hämnd bara orsakar mer hämnd och våld, hamras inte riktigt in... 

Men utöver den invändingen, så tycker jag faktiskt att Revenge- A love story var helt okej! 

Att man ljuger bort ett elller två extrakilon och förbättrar sina kändiskontakter och att man har ett mer spännande jobb än vad man egentligen har är några av de tio vanligaste lögnerna som nätdejtare drar till med för att försöka locka till sig intresserade. Inte så underligt egentligen, vem vill inte framstå så fördelaktigt som möjligt. Vad jag kan tycka är lite sämre är ju när lögnerna avslöjas, för det borde de ju göra efter en stunds dejtande? Den där bortljugna ölmagen blir lite svår att dölja tillsist och det blir nog en överraskning om man har ett annat jobb än det man uppgav och var har man numret till Paris Hilton eller Lindsay Lohan i adressboken? Det är väl ändå bättre att vara så ärlig som möjligt redan från början istället?! Annars blir ju alltsammans bara en illusion...

http://www.metro.se/halsa/det-ljuger-vi-mest-om-nar-vi-natdejtar/EVHkkp!uHfohIL0R8jO/