Att den kommande uppföljaren förstås blir i 3D är inte så mycket att säga om, utan det som var mer intressant var följande: att Zombieland 2 blir större och mer episk. Hur man nu ska tolka det vet jag inte riktigt men jag väljer att tolka det som något positivt i alla fall. Lite tråkigt är det dock att det tydligen inte kommer någon cameoroll- den i den första filmen är ju fantastiskt rolig och är förmodligen redan en klassiker! I övrigt är det bara att hoppas på att den här uppföljaren sällar sig till de fortsättningar som är bra och att det inte blir ett magplask. 

http://www.moviezine.se/artikel/5966-nya-zombieland-blir-i-3d

Minus nio grader just nu, ingen sol, grått och stilla. Men något snökaos är det inte här i alla fall;P 

Jag vet inte riktigt vad som flög i mig, men många hade rekommenderat och sagt att Killers skulle vara bra, men det håller jag definitivt inte med om. Men jag är inget stort fan av romantiska komedier direkt, men den här har en övervikt på romantik och desto mindre av komedi, tyvärr. Och den är stundtals outhärdligt tröttsam och förutsägbar. 

Ashton Kutcher gör vad han kan av att vara inget mindre än en riktig toffel. Kutcher gör dock en bra prestation, men jag har lite svårt för att tro på att han verkligen är en yrkesmördare. Han har inte "det" i sig, varken som karaktär eller som människa i det stora hela. Han hade i alla fall lyckats lura mig, jag skulle aldrig tro på att han skulle kunna vara mördare. Men i den här filmen tyckte jag att han påminde om Tom Cruise faktiskt.

Katherine Heigl däremot var jag trött på redan från första scenen där hon sitter på flygplan och föräldrarna börjar snacka om hennes ex som dumpat henne. Heigls karaktär uppfyller precis de vanliga kraven- hon ska vara lite vimsig, lite hypokondrisk i fråga om hon har fått mammas armar, om Kutcher är otrogen eller varför han hellre stannar hemma istället för att reser tillbaka till semesterön där de träffades. Ja, det vanliga,  med andra ord. Inget nytt och som plus i kanten- hon verkar inte förstå någonting när pistolkulorna börjar fara kors och tvärs! Varför ska kvinnorna aldrig begripa något i sådana här sammanhang? De ska istället börja prata om vikten med att skydda sig vid samlag etc? Det är inte komiskt längre, det är bara tjatigt och enerverande. Samma sak när hon ska hålla i en pistol för första gången! Herregud. Men toffeln Kutcher har hon järnkoll på. Jag tror knappt att de är frånskilda mer än sammanlagt åtta minuter i filmen! Snacka om att ha maken i koppel. 

Tack och lov hade filmen några hyfsade actionscener i alla fall som avbröt gulligheterna ( ibland var man rent av nära på att kräkas av det perfekta paret, gulligullandet med föräldrarna, förortslivsdrömmen etc ). Och filmens enda stora behållning är att gamla räven Tom Selleck har en hyfsat stor roll här. Jag tror inte jag hade orkat se hela filmen om inte Selleck hade varit med! 

Som sagt, romantiska komedier passar inte mig. Men de som älskar sådana får verkligen sitt lystmäte i Killers. Vi andra försöker att bli av med sockret som vi fått i oss efter att ha sett klart filmen. 

Ursch ikväll var det ett nytt bottennapp av TV4 och långköraren Parlamentet, och jag tror också att det här avsnittet gott och väl kan kvala in som det sämsta någonsin. I och för sig glömmer man snabbt de dåliga avsnitten, men jag tror inte att jag någonsin tidigare har suttit och enbart tittat på klockan, gäspat och önskat att avsnittet skulle ta slut. 

Tre kvinnor satt i panelen den här gången, och David Batra var tillsammans med programledaren ensam tupp i hönsgården. Josephine Bornebusch ( hur i hela fridens namn hon nu kan vara komiker, det övergår mitt förstånd ), Annika Lantz och nykomlingen Marika Carlsson ( aldrig någonsin sett henne tidigare vad jag kan minnas i alla fall )- och ingen av dem lyckades vara roliga en enda gång! Som sagt, Bornebusch begriper jag inte hur man ens kan säga att hon är komiker, för hon har aldrig varit komisk. Detsamma gäller de två andra kvinnorna. 

I och för sig tror jag inte att man måste vara rolig för att få vara komiker i det här landet. Ibland tvivlar jag starkt på att det är någon kvalifikation som "komikerna" måste ha- nej ni måste inte vara roliga, publiken i program som Cirkus Möller och Parlamentet skrattar åt vad fan som helst. Oavsett om det inte är det minsta roligt, så skrattar publiken i alla fall ( är publiken mutade? Måste de skriva på ett avtal där de är ålagda att skratta vid minsta lilla "skämt", eller annars får de betala ett skadestånd? Eller besprutas de med lustgas under tiden programmet spelas in så att det blir lite lättare att skratta? Eller bjuds publiken på sprit så de är lite på fyllan medan de sitter där och skrattar?? Många frågor, så få svar tyvärr).

Nej lägg ned Parlamentet nu, en gång för alla. Allt de gör nu påminner bara om en sörjande änka som desperat ger livsuppehållande medel åt sin svårt sjuke make. Parlamentet har varit färdigt för begravning för många år sedan men speciellt de senaste säsongerna, då komiker som Robert Gustafsson och Babben Larsson försvann ( de insåg väl i tid att de inte ville delta i likvakan av ett döende program ).

Lite bättre söndag faktiskt, varför kunde man inte ha mått såhär under helgen istället? Nåja det är som det är. 

Såg ingenting nytt i går, så det känns lite konstigt att man inte har sett någon ny film. Men filmvalet var ändå inte alls dåligt för jag såg om Machete, The expendables och... Kick-Ass!

Jag tyckte inte att Kick-Ass var speciellt bra när jag såg den första gången men nu efter att man har tittat på den för andra gången så måste jag omvärdera min smak lite- filmen har en hel del ljusglimtar. Men det är fortfarande Hit-Girls förtjänst att filmen är bra, egentligen. Hur hade filmen varit utan henne? Inte mycket. 

Det är sådana här filmer som Steel trap som gör att man blir tokig och dessutom har väldigt tråkigt medan man tittar på den, jag satt och tittade på klockan i princip hela tiden.

Först presenteras ett antal karaktärer som är så tråkiga att man knappt står ut med dem de minuter det tar att berätta om deras karaktärsdrag och personligheter. Intresset för hur det ska gå för dem är dödfött redan från början och man bryr sig inte alls om dem. Inte en enda av dem känns naturlig, inte en enda av dem är intressant och ingen av dem skulle man ha valt att fortsätta titta på om det inte vore för att man satt och hoppades på att det senare i filmen skulle komma lite härligt splatter ( vilket tyvärr inte alls kommer ). 

Till på köpet är skådespelarna genomusla. Det var länge sedan jag såg sådant här groteskt dåligt skådespeleri och överspel. Varenda en av dem måste av outgrundlig anledning betona nästan vartenda ord de säger. Låt mig ge några exempel:

' VaD Är DeT sOm HäNdEr?

' HERREGUD jAg ViLl INte VaRa hÄr!

* VeM vIlL OSS Nåt ILLA!

Sådär håller de på hela filmen. Jag slår vad om att ingen av de här skådisarna har varit med i speciellt många filmer, varken före eller efter Steel trap. Man måste, eller borde i alla fall, kunna agera någorlunda trovärdigt för att få vara med i film och det kan inte en enda av de här skådespelarna.

Medan man sitter och irriteras över det dåliga skådespeleriet är det nästan så att man missar splatterscenerna, och det är lätt hänt eftersom de scenerna är väldigt få och man får knappt se något överhuvudtaget. Extremt dåligt med andra ord! Den enda scenen som var något att jubla över var där en av karaktärerna får en yxa i pannan men inte ens den scenen lyckas de göra på ett snyggt och trovärdigt sätt. Det här är b-skräck när det är som absolut sämst, och det är ganska uppenbart att de har låtit sig inspireras av Saw också, en inspirationskälla de inte lyckas förvalta väl.

Spoiler* Lite roligt slut var det emellertid när man fick klart för sig vem det var som var mördaren och orsakerna till varför karaktärerna slaktades. Den kvinnliga tv-kocken var inte min favorit under filmen, men hon blev något bättre när det visade sig att dem som hon dödade var olika personer som hade retat henne eller på andra sätt gjort henne illa förr i tiden! Bra hämnd, dessutom, ett litet plus för att de låter skurken vinna för en gångs skull.       Slut spoiler*

Jag kan inte se ett enda skäl till varför någon ska se den här filmen. Nu förstår jag också varför jag inte har hört talas om den här filmen tidigare. Undvik helt och hållet den här filmen helt enkelt. 

Draktränaren var enkel att avläsa redan från första början- det är inte första gången som man ser den här typen av film om man säger så. Och efter att förmodligen redan ha sett årets bästa animerade film, Toy story 3, så känns det som att Draktränaren kommer som god tvåa- och det är väl egentligen nästan lite elakt att jämföra med Pixar? Ja, det är det, för Pixar spelar i en helt annan liga. Så låt mig jämföra med något som ligger lite närmare tillhands för just den här filmen och som blir lite mer rättvis att jämföra med- Dreamworks Shrek. 

Om man jämför Draktränaren med Shrek så ser jag en tydligt brist av humor ( som mest hade Draktränaren några små fniss-moment, men det mesta har man redan sett och hört tidigare ), sämre bi-karaktärer ( det är få som kan slå Shreks åsna och mästerkatt, men i Daktränaren fanns inte mycket alls). Det fanns inte heller några "avancerade" skämt som riktade in sig på den vuxna publiken, vilket det kryllar av i Shrek-filmerna. Jag svårt att se att Draktränaren kommer att klara av att uppnå samma framgång som Shrek har gjort. 

Och jag är ganska TRÖTT på en trend som varit ganska tydlig de senaste åren i animerade filmer, och filmer riktade till barn överhuvudtaget. Nämligen det att pojken som det handlar om nästan uteslutande ska vara mesig, töntig och ha en tuff, cool tjej som han älskar men som inte blir älskad tillbaka ( men givetvis så blir det ju ändring på den saken vad det lider). I den här filmen var det Astrid som komplett med dödskaller som bälte och en tjock, blond hårknut kickar ass och är på det hela taget mycket bättre jämfört med huvudpersonen. De andra killarna är inte mycket bättre, det är de som ska stå för skämten medan de två tjejerna, med Astrid inräknad, är de mer "normala". 

Jag har inte riktigt hunnit vänja mig vid HD-upplösningen som jag numera har på min skräm! Det är ett sant nöje att kunna se i princip alla detaljer- men karaktärerna i den här filmen är inte så snyggt gjorda. Drakarna är färggranna och vackra, men jag hade gärna sett dem som lite mer hemska och ja, mer drakliknande istället. Men det som verkligen slår andan ur en är omgivningarna, naturen, skogen och framför allt när huvudpersonen rider på drakens rygg- fantastiskt! Det kändes nästan som att man själv flög omkring ibland. 

Men Draktränaren får godkänt av mig. Lite för förutsägbar, lite för lite humor och skämt som är inriktat till den lite äldre publiken, men den har i alla fall ett bra budskap och ett gott hjärta, och det kan jag också köpa ibland. Faktiskt. Men lite mer humor i nästa filmen skulle verkligen inte skada. 

Jag ser fram emot att få se Psalm 21 men jag börjar tröttna ordentligt på skitsnacket som föregår filmen! På TV4:s hemsida går att läsa " Svenska skräckisen Psalm 21 gjorde till och med skådisarna skraja". Yeah right? Sorry sådant där bullshit genomskådas omedelbart och jag vet, och jag hoppas att fler också vet om det, att det bara är pr-snack. 

Recensenten i Piteå-tidningen brukar hålla huvudet kallt och inte sväva iväg alltför mycket, och det gör han inte heller den här gången när han skriver om Psalm 21,och det är en av anledningarna till varför jag tycker att PT:s recensent är väldigt bra! Han skriver bland annat att den här filmen inte är läskig och mest orsakar småfniss. Låter ju lovande;P