Yes, Machete är ytterligare en film som varit efterlängtad av mig som levererar och som den levererar. Det är ingen tvekan om att det är Danny Trejos film helt och hållet, ändå kan jag inte låta bli att tycka att han inte riktigt fyller ut kostymen som huvudperson i en helt egen film. Hans stenhårda attityd och få repliker passar mycket bättre i de biroller som han framför allt brukar syssla med, och det närmaste exemplet på detta är väl The Expendables fast han inte hade så värst mycket att göra där. Men nog är han cool som Machete alltid, inget snack om saken men jag kan tycka att replikskiften som "Machete sms:ar inte" och "Machete improviserar" blir lite tråkigt i slutändan. 

Någon som definitivt inte alls hörde hemma i den här hårdkokta världen var Jessica Alba. Herregud vad tråkigt det var att se henne ( fast hon var ju ändå eye candy ) men hon var alldeles för docksöt här. Hade de inte kunnat tuffa till henne en smula? Jag höll på att börja gapskatta när hon snörde ihop munnen, hoppade upp på en bil och skulle tala "allvar" med mexikanarna i mitten av filmen. Det verkade också finnas en ordet om att man inte skulle vara alltför hårdhänt mot väna Alba, för det är inte många actionscener hon får medverka i. Men jag måste ge henne lite credd för scenen där hon använder sina högklackade skor som ett slags knivar, den var läcker. En kvinna som däremot hade all rätt att vara med här var Michelle Rodriguez, som passade utmärkt i sin roll även om jag tycker att hon lite väl ofta måste vara/spela alldeles för tuff, hon ska vara lite för mycket " en av grabbarna" och tar då i så mycket så att hon är nära nog att spricka. Det är synd, men det är kanske det enda sättet för en kvinna att vara på lika villkor? Det är i alla fall skönt att se att hon lyckas vara jävligt tuff samtidigt som hon är otroligt vacker. 

Och så, ständigt denne Steven Segal... Ja, vad gör han i den här filmen, då? Inte mycket. Han orkar nog inte göra så mycket mer än vad han gör här- sitta i sitt palats, prata via cam och vara omgiven av vackra kvinnor samtidigt som han delar ut order. Visserligen är han med i ett hörn i början, men där gör han inte mycket mer än viftar med sitt svärd lite. Oc

h så i slutet, då han dör... Ovanligt att se honom dö, det har väl bara hänt i Ingen återvändo tidigare, men han klarar ju inte ens av att dö trovärdigt haha!

Lindsey Lohan klarar sig relativt bra, fast hon inte är med så mycket. Och det är väl det som räddar henne;) Jag antar att scenen där hon och mamman har lite roligt tillsammans kommer att vara sönderspolad när man vill se den scenen om och om igen! 

Robert De Niro var härligt sliskig som senator, som dessutom fick smaka på sin egen medicin;D Tom Savini var härlig att se som skicklig lönnmördare men jag hade velat se betydligt mer av honom. Men han var bra det lilla man fick se av honom i alla fall. 

Det finns en hel del bra och härliga scener i Machete- som den där Machete tar en tarm som "rep" för att hoppa ut genom ett fönster på sjukhuset. Kyrkscenen, där bovarna ska ta prästen, är fan i mig magisk, likaså när de spikar upp prästen på ett kors. Det finns många, många fler härliga scener i den här underbara filmen. Men det var lite snålt med splatter. Det var en hel del i början, så jag myste och tänkte att det här kommer att bli riktigt bra. Men sedan var det som att det stannade av en smula. Lite mer "skit" hade också varit att föredra, lite mer skitigt som i fallet med Planet terror. 

Kort och gott var Machete skamlöst underhållande och tycker man om Planet terror så kommer man att tycka om även denna. Även fast filmerna inte har något med varandra att göra, mer än att de har samma regissör. Machete är en film jag kommer att se om flera gånger igen! 

En minst sagt annorlunda film, det är kärnan av The loved ones, men annorlunda på ett bra sätt. Jag var osäker länge på om filmen överhuvudtaget var skräck eller om den var någon bisarr blandning av konstig humor och allmänt bara underlig, men det visade sig senare att jag inte hade blivit lurad. Trots en ganska underlig början, som egentligen inte sade så speciellt mycket, så kändes det väldigt underligt när huvudpersonen "plötsligt", för plötsligt var det och det kom liksom från ingenstans, Brent blir nedsövd och kidnappad när han sitter och njuter av en joint. Men sedan klarande det allteftersom och tillslut kan man konstatera att den här filmen är riktigt bra!

För att inte riskera att spoila alltför mycket så ber jag dem som vill se den här filmen att sluta läsa här. I och för sig kan man ju ta reda på det mesta genom att helt enkelt googla, men jag ska i alla fall försöka att inte skriva alltför mycket avslöjande saker. 

Först, en av filmens frågetecken: vad hade sidohistorien med Mia och Brents kompis med handlingen att göra egentligen? Jag ska väl inte klaga, Mia var en väldigt vacker gothtjej, eller om det nu är emo, jag är inte riktigt säker på den punkten. Men just den biten förstod jag inte riktigt och den kändes mest som ett svepskäl för att visa något annat medan andra saker pågick. 

Filmens stora plus: Äntligen en KVINNLIG psykopat! Hurra, hurra! Och som ett litet plus i kanten- den kvinnliga psykopaten är trovärdig, lite äcklig och har ett minst sagt underligt förhållande till sin pappa. Mycket, mycket stort plus för sådant här för det är alltid roligt att se att någon annan än män kan vara psykopater. 

Stackars Brent får utstå en hel del. Middagsscenen bland annat, den måste ju bara vara en blivande klassiker. När han tvingas att kissa till exempel, för annars skulle hans kuk spikas fast. Och så får han sina fötter fastnaglade i golvet, helt enkelt genom att två knivar naglar fast fötterna. Kannibalerna, eller vad de nu var, kanske var en aning för mycket. Dessutom ritar de på Brents mage och bröst med hjälp av en gaffel, och sist- men inte minst- borrar de ett hål i pannan på honom med en borrmaskin:D Sweet. Filmen har en hel del andra fantastiska, udda och konstiga scener också som gör att man bara måste älska den. Eller ja, alla tycker naturligtvis inte om sådant här, men jag njöt som bara den medan jag såg filmen.

Kort och gott så var The loved ones en överraskning. Jag hade i alla fall inte hört talas om den tidigare men jag chansade och såg den- och ibland är det bra att man chansar lite. Det här är en riktig liten härlig, udda pärla att njuta av under höstmörkret. 

Piranha 3D börjar väldigt fult. En gammal man sitter och fiskar, plötsligt öppnar sig något som kan beskrivas som ett "helveteshål" och ut kommer förhistoriska pirayor. Den gamle mannen blir snart rensad inpå bara skelettet av fiskarna. 

Sedan fortsätter filmen med att visa massvis med kvinnor i bikini. Vi ska verkligen förstå att ungdomarna festar och det gör regissören genom att gång på gång på gång på gång på gång på gång låta unga, vackra tjejer visa brösten samt låta kameran zoma in en bikinirumpa. Om och om och om... Herregud, jag tröttnade faktiskt. Vill jag se på vackra kvinnor som visar brösten i parti och minut så ser jag en porrfilm istället. En inledning på filmen som passar vilken hormonstinn tonåring som helst, således. 

En scen, där två kvinnor som spelar porrstjärnor, simmar omkring under vattnet och kysser varandra var i 3D och det var... extremt jävla fult! Att se kvinnorna simma omkring nakna var ju i och för sig inget fel med, men varför skulle den scenen vara i 3D?

Fortsättningen blir inte så mycket bättre och jag blir besviken på Piranha 3D. Visserligen brakar helvetet loss när pirayorna väl tar sig till vattnet där ungdomarna festar och då blir det aningen bättre- men hur roligt är det egentligen att se datoranimerade fiskar käka upp människor? Det är roligt en stund, men sedan blir det ganska tröttsamt, faktiskt. Två av de bästa scenerna var tveklöst:

1. En kvinnas hår trasslar in sig i propellern till en båtmotor, men inte stannar killen för det, han gasar på och tjejens hår, samt ansiktshud, far av. 

2. Porrfilmsregissörens kuk blir en riktig mumsbit för pirayorna;) När ni har sett filmen så förstår ni att regissören förtjänade det. 

Huvudkaraktären, Jake, är så tråkig att man nog hellre hade tittat på medan färg torkar. Så intetsägande, så typsik, så nördig att han inte ens är tillsammans med tjejen som han uppenbarligen tycker jättemycket om. Och så har vi Jakes syskon, två sådana där typiska irriterande småglin, som inte gör som de blir tillsagda och som säger till en av tjejerna " Jake kommer tycka om dina bröst". Vilken unge säger sådant? I verkliga livet alltså, där du och jag befinner oss. 

Nej, den karaktär som var bäst här var Jakes mamma, Julie. Oj, vilken rekorderlig kvinna det var. Redan i början av filmen så sätter hon åt de festande ungdomarna och när det blir mer liv i kjällan så är det hon som står stadig som en klippa och vet hur man ska handskas med situationen. Mer sådana här kvinnor i filmer, tack. 

Sammantaget så var ändå Piranha 3D en smårolig film, som hade sina stunder. Men tyvärr solkas filmen ned av alltför mycket naket, och alltför lite piraya-splatter. Det blir bättre av den varan mot slutet av filmen, men varför var de tvugna att vänta så länge innan det roliga började på allvar? Nej tyvärr, regissören Alexandre Aja har gjort betydligt bättre filmer tidigare, och Piranha 3D kommer nog att vara relativt bortglömd ganska snart. 

För den intresserade: Mirrors 2 har ett alldeles utmärkt anslag för dig som känner för att fördjupa dig i vad just anslag betyder och hur det kan användas. Redan i början får vi reda på information om huvudpersonen Jack, information som till viss del bygger vidare på det som händer senare i filmen. Den stora nackdelen med den här uppföljaren visar sig tämligen snabbt: Nich Stahl har definitivt inte samma pondus som Kiefter Sutherland hade, som spelade huvudrollen i den första filmen. Man behöver egentligen inte ha sett första filmen för att förstå Mirrors 2, men det kan vara bra att friska upp sina minnen angående Mayflower. Jag mindes inte så mycket om detta ställe direkt, men det är inte nödvändigt att fräscha upp minnet för att förstå tvåan. 

Nu till en sak som var väldigt bra- jag vill minnas att jag klagade över att det användes alldeles för mycket CGI-effekter i den första filmen- men i den här uppföljaren är det, hurra hurra, precis tvärtom. Det förekommer effekter, naturligtvis, men betydligt mer sparsmakat än vad som är fallet i många av de moderna skräckfilmer som kommer i dag. Härligt! Detta är ett enormt stort plus för Mirrors 2.

Tyvärr satsas det ganska lite på stämning. Det blir aldrig speciellt läskigt ( eller för att säga det rakt ut, det blir aldrig läskigt eller skrämmande ) och man använder sig flitigt av "hoppa till"-scener som att en spegelbild plötsligt visar något helt annat än vad den ska visa. När det greppet har använts för femtioelfte gången så har i alla fall jag tröttnat och reagerar inte ens på det. Musiken är också ständigt närvarande vilket irriterar mina trumhinnor något enormt och gör mig snarare sur än rädd. Hört talas om att det kan bli hundra gånger läskigare med ett svagt, klingande ljud eller dylikt? Nej förstås inte, då skulle så klart filmens målgrupp, tonåringarna, somna. 

Men det finns två väldigt fina scener och ni som planerar att se den här filmen borde SLUTA LÄSA NU!

Jenna får det minst sagt hett om öronen när hon ska duscha ( minns jag helt fel nu, eller var det också i första filmen en kvinna som dödades medan hon badade?). Lite onödigt var det att filma hennes nakna kropp såpass närgånget, men strunt samma- halshuggningsscenen var fan i mig riktigt snygg!

Mordoffer numro två var också ganska snyggt- först tvingar hans spegelbild honom att skära sig i vristerna och därefter tvingas han att skära upp magen så tarmarna rinner ut. Kanske inte så jättesnyggt, men jag tyckte ändå att det var ganska läckert utfört. 

Sedan, mot slutet, blir det tyvärr mer av deckare än skräck så filmen tappar en aning tempo och puls. Men min fundering mest av allt efter filmen är ändock vad de två detektiverna hade i filmen att göra överhuvudtaget? Det var verkligen Kling och Klang-nivå på de båda detektiverna Huston och Piccirilli. Men det var kanske meningen att de skulle vara med och lätta upp stämningen? Nja, onödigt om ni frågar mig. De var inte speciellt roliga, och vad värre är, man blev snarare mest irriterad över dem. " Vad tror du? Självmord?". "Hmmm, ja... eller så kanske inte?" Sedan tittar de på Jack och utbrister " Han ser underlig ut- vad sägs om att han är vår huvudmisstänkte?". Ungefär så verkar deras retorik vara. Inte helt trovärdigt. 

Sammanfattningsvis, lite sämre än den första samtidigt som den var något bättre än den första;P Och jag tycker att det var jävligt skönt att slippa ett överflöd av effekter för en gångs skull. Mirrors 2 fungerar utmärkt om man vill se på en lagom underhållande film i höstrusket. 

Dagens minus: Jag sov alldeles för mycket och för länge och klev upp alldeles försent. Men ÄNDÅ känner jag mig trött och seg. Hur fan går det ihop?

Dagens stora plus: Har både Pirhana 3D och Machete som ligger och väntar på att jag ska få tillräckligt med ork för att se dem. Blir förmodligen en riktigt bra filmkväll! Om jag inte ser något annat, ty jag har alldeles för höga förväntningar på båda filmerna och jag vill inte få de förväntningarna grusade. Å andra sidan var The Expendables precis så bra som jag trodde att den skulle vara, så hoppet finns att jag inte kommer att bli besviken på Pirhana 3D och Machete. 

Dagens eftertanke: Det som inte dödar dig, stärker dig. Jag tror det ligger något i det där gamla påståendet, faktiskt. 

Dagens eftertanke 2: Jag vet inte om det här med bloggande var någon bra idé. Man skriver ju ändå ingenting av vikt egentligen, och filmrecensionerna gör större nytta på Bilddagboken! Funderar på att lägga ned bloggen, således. 

Dagens väder: KALLT. Och det ligger snö kvar på marken. Har eldat för första, men troligtvis inte sista gången, den här vintern. Märker inte av någon stigande värme inomhus dock, vet inte riktigt vad det kan bero på. Men jag får gå och elda igen, helt enkelt. 

Helgprognos: Det händer nog inte så mycket mer än att det kommer att bli filmtittande ( oj, det var en överraskning va?) och så börjar älgjakten om igen. Hoppas far och syster får de där sista älgarna redan imorgon. 

" Fredagen den 15 oktober är det premiär för den nya svenska skräckfilmen INSANE på filmtjänsten Voddler. Det betyder att det är fritt fram att se den online gratis. Bakom står regissören till splatterkomedin Evil Ed, Anders Jacobsson."

Jag vet inte riktigt hur man ska tolka det här- men nog är det ju riktigt bra att Insane får premiär på Voddler i alla fall! Och jag hoppas att Insane har samma krut och potential som Evil Ed hade, för då kan mycket väl Insane bli den bästa svenska skräckisen på år och dar;P Nu har man i alla fall en film att se ikväll!

Samurai avenger- The blind wolf börjar riktigt bra! Först inleds filmen med någon som berättar: Denna film är originalfilmen av Samurai avenger. Våldsscener som klippts bort av censuren har återställts. För vissa censuerade scener kunde originalnegativ inte hittas och man tvingades använda de bäst bevarade visningskopiorna. Ni får ha överseende med eventuella missfärgningar och skador." Skämtsam nivå på en gång, vilket var bra, för jag betraktar den här filmen som en komedi/parodi, samtidigt som den är jävligt blodig så man sitter inte direkt och skrattar sig halvt fördärvad;) Sedan fortsätter filmen med att den blinde vargen presenterar sig. Han är jävligt häftig, svart hatt neddragen för ögonen, svart klädsel och grov, skrämmande röst. Tyvärr förblir han inte häftig speciellt länge. För när den första riktiga fightscenen skulle utspela sig- blinde wolf vs fyra snygga ninjakvinnor iförda bara bikini- så förväntade jag mig en häftig stridsscen. Men det blev bara ett antiklimax. Tyvärr. Den blinde mannen är orörlig, inga häftiga rörelser, inget snurrande med samurajsvärdet- kort och gott, knappt någonting alls. Vad fan är det här? Nåja, tänkte jag, det här är filmens första scen- han kan ju inte vara bäst direkt! Men det blir tyvärr aldrig några häftiga fightscener, och det förlorade filmen massor på. I alla fall i mina ögon! Vad fan är meningen med att titta på en samurajfilm, om samurajen knappt ser ut att veta hur man går tillväga för att slåss? Och varför detta ständiga farande med svärdet, in och ut ur slidan, ständigt och jämt. Suck! Nej, stort minus redan i inledningen och det minuset håller i sig genom hela filmen. 

Men det fanns några bra scener- det där om att negativet blir suddigt och en aning kornigt varje gång en våldsam scen utspelas- för tankarna direkt till Planet terror. Det är en jäkla massa blod som sprutar som fontäner när kroppsdelar skiljs åt, och det ser väldigt komiskt ut;P Det är mycket tarmar utanför kroppen också i den här filmen, så ni som inte tycker om sådant borde definitivt undvika den här.  Och varför slösa bort en födsel på ett sjukhus när det går lika bra att snitta upp den gravida kvinnans mage och låta barnet fara ut, med navelsträng och allt! Att få se samurajzombies var också en fröjd, men tyvärr så var det ingen vidare bra fightscen där heller. 

Dessutom är det en hel del bröst som visas upp i den här filmen! Det känns lite överflödigt. Som kvinnan som använder hypnos som hjälpmedel- naturligtvis är det hennes bröst som hypnotiserar den blinde samurajens partner. 

Domiziano Arcángeli spelar över som filmens skurk! Men det passar bra i den här filmen. Det verkar också som att han har en hållhake på nästan alla karaktärer i den här filmen. Jag gillade också hur filmen stannade upp ibland och en berättarröst kommer in och förklarar saker som " Hakkotsu-Kanso är en förbjuden metod för att träna krigare. Lärjungen får sitta framför en ihjälslagen skönhet. Han tvingas se kroppen ruttna och falla sönder till benbitar, en ritual för att inse att allt i denna värld är förgängligt. Genom denna insikt kan lärjungen övervinna alla begär. Han uppnår en viss galenskap samt Det omänskligas svärd". Andra saker som förklaras på liknande sätt är varför samurajer "går omkring" i cirklar innan de ska börja slåss. Det har jag funderat över och det beror på att de förutser varandras rörelser. Jag vet dock inte om det verkligen stämmer, men det låter troligt. 

Kort och gott, den här filmen var lite för dålig för att passa till och med mig. Det känns inte som att filmmakarna har lagt ned så stor ansträngning, varken på manuset eller på fightscenerna, som bara är tråkiga att se på. Den blinde mannens hämnd bryr man sig heller aldrig om. Men vill man se när det sprutar en hel del blod och liknande så kan man ta sig en titt på den här, men jag skulle hellre rekommendera Tokyo gore police, som i alla fall har en hel del satir jämfört med vad den här filmen har. Tyvärr ser det också ut som att det kan komma en uppföljare till den här, något som jag inte ser fram emot direkt. 

Jag höll på att falla ur stolen av skratt när jag läste följande i det nya numret av Cinema: " Upplever svensk skräckfilm en ny vår i höst?". Tydligen menar skribenten allvar med den meningen! Jo tjena, säger jag. Min inställning till svensk "skräck" är och förbli färgad av skitfilmen Strandvaskaren, men bättre än så lär svenskar aldrig bli på skräck. Det ska ju alltid vara så jävla fisförnämnt och Ingmar Bergman-"psykologiskt" så fort vi ska försöka oss på skräck ( eller vilken jävla genre som helst). 

Var finns nutidens Evil Ed? 

Nej, jag tror alltså inte att Marianne kommer att bli någon speciellt skrämmande film. Eller vad sägs om följande premisser: " Snart kommer rysaren Marianne, där ansträngda familjeförhållanden möter svensk folktro"?. Suck, ansträngda familjeförhållanden? Nej min Gud nej, nej, nej. Hur ofta har inte detta ämne redan tacklats i svensk film ( skräck eller inte skräck, det kvittar ). Och svensk folktro? Hujeda mig.... Ska Näcken dyka upp måntro?

Nej tack, bespara mig meningar om att svensk skräckfilm skulle ha någon nystart att komma med. 

Se på Norska skräckfilmer istället för de vet hur man gör skräckfilm!